Del 3

Något annat som Carlgren och Marton tar upp i sin bok är ju att de klara målen och reglerna suddas ut ännu mer.
Från att ha haft bestämda regler för vad du ska lära dig i skolan till att mer och mer bara ge själva "huvudkategorin"
Jag vet inte riktigt om jag tycker att det här låter som något bra sätt utan låter lite mer som "flummvarning"
Jag tror det är bra att lärarna själva vet precis vad det är de bör lära ut,
de har redan mycket att kunna som det är.
Om lärarna inte vet vad som ska göras i skolan hur ska då eleverna veta det?
Det känns som om skolan bara kommer bli allt mer orolig,
elevernas trygghet suddas ut ännu mer.

Jag vet inte om den nya skolan verkar vara så mycket bättre än den gamla.

Den nya skolan

I den tredje delen utav sin bok Lärare av imorgon skriver Carlgren och Marton om förändringen inom skolan.
Det är mycket som händer där just nu, (precis som alltid kan det tyckas när vi byter regering)
vi lämnar allt mer den traditionella skolan;
eleverna sitter tysta vid sina bänkar, räcker upp handen och läraren predikar framme vid tavlan.
Man ska nu bli mer självständig, vilja lära.
Detta är ju både bra och dåligt.
Jag tror att ett stort problem med detta kan vara att de elever som redan är omotiverade
blir ännu mer omotiverade. De finner ingen anledning till att lära, i alla fall inte sådan man "ska" lära sig i skolan.
Utan de elever som redan ligger efter kommer nog bara tappa ännu mer på den nya skolan.
Däremot kommer nog de elever som är intresserade få en chans att utvecklas ännu mer.
Så jag tror att glappet kommer öka ännu mer mellan de olika eleverna.

Tänkvärt

Den lilla pojken - en saga för vuxna

Det var en gång en liten pojke som skulle börja skolan. Det var en mycket liten pojke och det var en mycket stor skola. Han fick gå upp för många trappor och genom en lång korridor för att komma till sitt klassrum.
En dag när pojken hade gått i skolan ett tag sa hans lärare:
-Idag ska ni rita och måla!
-Bra! Tänkte den lilla pojken. Han älskade att rita och måla lejon, tigrar, kycklingar, kot, tåg och båtar. Han tog fram sina kritor och började rita. Men läraren sa:
-Vänta! Ni får inte börja än! Och hon väntade tills alla var färdiga att lyssna.
-Vi ska måla blommor, sa läraren.
-Bra! Tänkte den lilla pojken. Han tyckte om att måla underbara blommor med sina rosa, oranga och blå kritor. Men läraren sa:
-Vänta! Jag ska visa er! och hon ritade en blomma på tavlan. Den var röd med en grön stjälk.
-Nu kan ni få börja, sa läraren. Den lilla pojken tittade på lärarens blomma. Sedan tittade han på sina egna blommor som han tyckte mycket bättre om. Men det sa han inte. Han bara tog ett nytt papper och målade en blomma som liknade lärarens blomma. En röd blomma med grön stjälk.
En annan dag föreslog läraren att barnen skulle få arbeta med lera.
-Bra! tänkte den lilla pojken. Han tyckte om att arbeta med lera. Han kunde göra en massa saker: Ormar, snögubbar, elefanter och möss... och så fort han fick sin lerklump började han genast forma den.
-Vänta! Ni får inte börja än! Vi ska göra en tallrik.
-Bra! Tänkte den lilla pojken. Han tyckte om att göra tallrikar. och han började forma tallrikar i olika storlekar och fomer. Men läraren sa
-Vänta! Jag ska visa er hur ni ska göra! och hon visade alla hur man gör en djup tallrik.
-Nu får ni börja! Sa läraren Den lilla pojken tittade på lärarens tallrik. Sedan tittade han på sina egna, som han tyckte betdyligt bättre om. Men det sade han inte. Han bara klämde ihop all leran till en klump igen och gjorde en likadan tallrik som fröken hade gjort.
Och snart lärde sig den lilla pojken att vänta, att lyssna noga, titta uppmärksamt och att göra allting precis som läraren hade visat honom och snart kunde han inte göra saker på egen hand längre. Då hände det sig att pojken familj flyttade till en annan stad och den lilla pojken måste börja i en ny skola.
Denna skola var ännu större än den förra och den lilla pojken måste gå upp för en massa trappor och genom en lång, lång korridor innan han kom till sitt klassrum. Och första dagen som han var i sin nya skola sa läraren:
-Idag ska ni rita och måla!
-Bra! Tänkte pojken och väntare på att läraren skulle tala om för honom vad han skulle göra. Men läraren sa ingenting utan gick runt och småpratade med barnen. När hon kom fram till den lilla pojken sa hon:
-Vill du inte också måla en bild?
-Jo, sa den lilla pojken. Vad ska jag göra för något?
-Det vet jag inte förrän du har gjort det, sa läraren.
-Hur ska jag då göra min bild? Frågade pojken
-Du får göra precis som du vill, sa läraren
-Men vilken färg ska jag använda? undrade pojken.
-Vilka färger som helst, svarade läraren. och hon fortsatte:
-Om alla målade samma saker och med samma färger - hur skulle jag då kunna veta vem som har gjort vad? Då skulle jag ju knappt kunna se skillnad på era teckningar!
-Jag vet inte, sa den lilla pojken och den lilla pojken började måla en blomma. Den var röd med grön stjälk.


Fick med denna när jag gick en instruktörsutbildning för flera år sedan, men nog är den fortfarande lika tänkvärd. Tyvärr vet jag inte vem författaren är.

Tidsbrist

Carlgren och Marton tar även upp ett stort problem i dagens skola. Även om man alltmer har börjat se till varje individ och försöker låta varje individ få ta plats så har man börjat i lite fel ände. Eleverna skall synas och alla ska få chansen att utvecklas men hur ska de kunna göra detta när läraren inte har tillräckligt med tid till att se till varje elev?
Elevantalet i klasserna blir allt högre och lärartjänsterna blir allt färre samtidigt pratar man om att elevernas prestantioner bör förbättras. Någonstans har man missat att för att eleverna skall kunna utvecklas så måste de få en chans att göra detta, det kan de omöjligt få när lärarna inte har tid att se till dem.
Elever lär olika snabbt och det är först på senare tid som man har börjat acceptera detta, innan skulle man lära lika snabbt. Alla skulle vara klara på samma tid och alla skulle förstå lika snabbt. Så ser det inte ut idag. Nu försöker man istället utmana eleven att lära på sin egen svårighetsgrad men då uppstår åter problemet att läraren inte har tillräckligt med tid till att se till var individ.

Olikheter

I Carlgren och Martons bok tar de upp hur olika vi människor är. Alla lär vi på olika sätt och ställs vi inför ett problem tar vi till olika lösningar. Ger du en klass ett mattetal (ex. 87-28) så lär du få in en hel rad med olika lösningar, det som känns bra och enkelt för dig kan tyckas svårt och krångligt för något annat.
Jag tycker det är bra att man har uppmärksammat detta i skolan, att vi alla är olika individer. Det går inte att sätta alla i skolbänkarna, föreläsa och låta eleverna ta anteckningar för att sedan lämna ut ett skriftligt prov och förvänta sig att alla ska kunna visa sina kunskaper på ett bra sätt. En del har lättare för att muntligt redovisa sina kunskaper andra tycker bättre om att själva skriva en text där de själva får redogöra vad de kan. (Läraren kan ju faktiskt ställa "fel" frågor)
Likaså har elever olika svårt för att lära. En del kanske lär sig jätte bra utav att sitta och läsa, andra vill se det framför sig, få vara med och uppleva under tiden som andra föredrar att diskutera sig fram.
Skolan måste få vara öppen för varje enskild individ och man måste få chansen att själv upptäcka hur man bäst lär sig och förmedlar sina kunskaper. För att en elev ska kunna göra detta måste även läraren låta eleverna pröva på olika saker.

Ny blogg

Då hade man ännu en blogg då,
den här gången kanske man tom får något skrivet...